ibland blir man ju bara så himla uttråkad. på att dagarna ser likadana ut, att man gör samma saker på jobbet varenda gång man är där och att den där kunden som alltid tar en spicy italian, på att jag aldrig orka laga mat, inte kan skriva och liksom aldrig riktigt vet vad jag egentligen vill.

och ibland kommer dagar då allt det där känns helt okej. som att jaja, so what att jag gör de sakerna på jobbet – jag har ju iallafall ett jobb?? jag har någonting att göra som ger mig pengar så att jag kan göra andra saker?? de e ju asbra. och måste jag egentligen veta vad jag vill? jag är ju rätt så ung, även om åren börjar gå snabbare och snabbare. jag har förmodligen tid på mig att klura ut vart jag är på väg.

jag måste bara bli bättre på att komma ihåg de där fina dagarna när livet känns snäppet jobbigare. när jag vill kasta kantiner fulla med tomater i golvet för att livet är så satans tråkigt. då ska jag tänka på allt fint. på att det kommer kännas bättre nästa dag. att jag har så fina vänner som gör mig till en bättre människa.

att det inte riktigt är så tokigt att leva som man ibland kan få för sig. fokusera på de dagar då leendena är fler och blicken är stadigare.

haha, åååååååh.

jag vet inte varför jag inte kan skriva längre. inte ett endaste litet jävla ord vill komma ut rätt. jag ser den här vita blanka ytan och den svarta blinkande markören. den liksom hånar mig???? ba står där och blinkar, räknar ner tiden tills min hjärna är nära explosion och dataskärmen blir nersmetad med mysig hjärnsubstans.

kan inte ens formulera meningar som är vettiga nog till att beskriva att jag köpt ett jävla köksbord för första gången i mitt liv och känner hur vuxenlivet blir lite mer definitivt iochmed det. på något konstigt sätt. att det liksom nu inte går att backa; jag är vuxen och borde liksom börja act my age. men hur fan gör man det och va fan betyder det, egentligen?

vill också liksom ba skrika ut att jag saknar hans varma hud och fina leende, viskningar i natten och pussar i nacken.

men sånt kan man ju inte säga högt.

ehhh, trots att kylan börjar bita hårdare i kinderna och vintern kommer allt närmare, så mår jag bra. jag är liksom glad och jag trivs. det tycker jag är rätt fint. efter månader av likgiltlighet så ska jag liksom bara försöka njuta av att må lite bra. att vara lite glad. att skratta lite ärligare och va lite öppnare.

hmm. fick ju ner litegranna av mina tankar, gööööööööööött.

nu ska jag hem till linnea och marie och idolmysa (nya ordet för fredagsmys), fast egentligen är jag sjukt sugen på att vina lite. men det sparar vi till imorn, personalfest och kanske en spelning (???? hur längesen man va på spelning???) väntar.

nu ska jag sluta, puss.

Längtar jag efter: att livet ska bli så som jag föreställer mig i framtiden

Är jag ledsen för: att jag aldrig vet vad jag vill, att saker ska vara så himla svåra att förändra, att man inte bara kan svinga med en trollstav & så ordnar allt upp sig

Är jag glad för: att jag trots allt e väldigt lyckligt lottad som e omgiven av massa superfina personer som bryr sig om mig. och att jag&kajsi har en fin lägis : ) OCH att jag är ledig i helgen och ska hälsa på i karlstad.

Äter jag helst: chips.

Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: hahaha, eeeeeeehhhm………… allt?

Är det finaste jag vet: ärliga skratt som bubblar upp ur magen & som inte går att stoppa. och typ 

Läser jag: haha, typ allt? men helst om kärlek och allting som haruki murakami skriver.

Är jag galet stressad: när jag inte har koll på läget

Lyssnar jag helt på: just nu deportees nya album island & shores

Drömmer jag om: den där hisnande känslan i magen

Blir jag nostalgisk av: värmländska, gå promenader i områden där man växte upp, höra musik som vi festade till i oslo, gamla bilder som ploppar upp i tid o otid på facebook.